Dikanäs Kyrka

HISTORIA
Byarna i Vojmå- och Kultsjödalarna har en kort historia. De första svenska nybyggarna kom hit under 1800-talets första årtionden. det första kronobygget i nuvarande Dikanäs tillkom 1815. Dikanäs är nu ett kyrkodistrikt, som hör till Vilhemina väldiga församling - stort som Blekinge och Halland tillsammans. Vilhelmina är uppkallad efter Gustav IV Adolfs gemål, "Sveriges skönaste och olyckligaste drottning" enligt hävderna. Tidigare hette orten Volgsjö och hörde till Åsele församling. 1812 blev Vilhelmina egen församling. 1828 gjorde den nytillträdde kyrkoherden i Vilhelmina sin första färd till samernas midsommarhelg i Fatmomakke, efter den vandrade han över Marsfjället upp till nybyggarna vid Dikasjö, då kallad Gikasjö eller Geikajaure. Tretton nybyggare mötte upp och begärde att få bygga ett eget kapell med egen kyrkogård. Prästen ordnade myndigheternas tillstånd. På grund av missväxt kunde man inte påbörja bygget förrän 1832. All tid för de fattiga nybyggarna gick åt till jakt och fiske för att få mat till de sina. Men under sommaren 1832 restes kyrkan med väldiga timmerstockar, klovastockar, takved och näver. I tornet kan man se de flerhundraåriga stockarna. Sommaren 1833 timrades den enkla inredningen. Troligen togs kapellet i bruk denna sommar i samband med vårhelgen, som började firas i anslutning till Fatmomakketraditionen. Nybyggarna från olika byar som byggde kapellet bildade Dikanäs kapellag. De kom från Dikanäs, Dajkanvik, Henriksfjäll, Kittelfjäll, Matsdal, Skansnäs, Sunnansjö och Västansjö. Tre av de tretton var samer. 1901 fick Dikanäs kapellag sin egen kapellpredikant. 1923 blev Dikanäs eget kyrkobokföringsdistrikt med egen komministertjänst. Distriktets befolkning var som mest på 1940-talet ca 1300 st. Nu är det ca 500 st inom distriktet.

ALTARTAVLA
Vid renoveringen 1933 fick kyrkan som gåva nuvarande altartavla, målad av Torsten Nordberg, född i Byske 1900, en av Sveriges mest anlitade kyrkokonstnärer vid 1900-talets mitt, från Pajala till Ängelholm. Närmast är den väldiga väggmålningen i Tärna kyrka från 1953. Tidigare fungerade som altartavla en stor målning av Kristus från 1887 av J Meurk. Den är nu placerad i sakristian.

PREDIKSTOLEN
Den är från 1786. Enligt muntlig tradition har den tillhört Åsele - detta är dock osäkert. Dess historia är ännu outredd.

TAKKRONORNA
De är kopior av Vilhelmina första kyrkas kronor från 1785.

ORGELN
Den är tillverkad 1985 av Johannes Menzel i Härnösand. Kyrkans första pedalorgel finns på Vilhelmina museum.

TEXTILIER
Samepolitikern, frälsningsofficeren och sameslöjdsförnyaren Andreas Wilks och hans hustru Syrene, Kittelfjäll och Grundfors, har försett kyrkans mässhakar, antependier, stolae, kollekthåvar, kalkkläde och predikstolskläde med förnämliga tennbroderier.

VAPENHUSETS FATTIGBÖSSA, PSALMNUMMERTAVLA OCH TRÄPELARE
Dessa har en ännu okänd historia. Troligen skänkta och med samma ursprung som predikstolen.

BÅTMODELL
I vapenhuset på en väggkonsol till höger finns en in i detalj utförd tennmodell av m/s Vojmsjön. Byggd av bröderna Janne, August och Anton Lundberg, 1882-92, med namnet Malgovik I, för trafik på den stora Malgomajsjön. Då var praktiskt taget bygderna väster och nordväst om Vilhelmina helt väglöst land. Vårvintern 1911 flyttades båten för tjänst på den över 6 mil långa Vojmsjön upp till Dikanäs, där Dikasjön tar vid. Den drogs på slädar av 8 hästar och mycket folk, den 34 km långa sträckan.Båten tog 31 passagerare och nyttjades också till timmerflottning och frakttrafik.Fram till dess landsväg nerifrån Vilhelmina blev klar upp till Dikanäs i början av 1940-talet var "Vojmsjön" bygdens viktigaste kommunikationsled med Vilhelmina och inlandsbanan, som blev färdig 1918. Anton Lundberg var kapten på båten. Bygdens folk gav honom denna modell 1939 som ett tack för hans viktiga insatser för dem. Sterbhuset harskänkt modellen till kyrkan.