Klitvallen - Dikanäs vänliga hemfjäll
Klitvallen i slutet av juni
Så här kan det se ut på Klitvallen i slutet av juni. Men snösmältningen går snabbt och det torkar fort upp.		 Bilfärd ca 7 km längs vägen mot Matsdal. Starta vandringen vid den blå vägvisaren mot Klitvallsstugan och Grönfjäll. Följ rödmärkt led upp genom granskogen. Efter drygt 1 km börjar fjällbjörkskogen. Där ligger Klitvallsstugan. Gästböckerna kan berätta om rätt så många besök, de flesta vintertid. En aprilsöndag varje år anordnar Idrottsföreningen,
Skoterklubben och Kyrkan en Klitvallsdag med friluftstal, sång, naturfrågor och olika tävlingar i skidbacken. Här åktes mera förr, särskilt på 60- och 70-talet då skol- och klubbmästerskap i slalom hölls här. Skolan gör fortfarande utfärder till "hemfjället". Här kan man välja mellan två vandringsstigar upp till kalfjället: Antingen den branta men kortare vägen uppför skidbacken. Rösning på kalfjället upp till Klitvallens nordtopp.
Eller välja den längre men lättare vägen och följa den rödmärkta leden, som slingrar sig upp längs fjällsluttningen och förenar sig med den gamla vandringsleden över Klitvallen.
Förbi Goreks gamla höst- och vårviste (nu öde och bara en bod finns kvar) och ner till Grönfjäll. När man nått kalfjället, passerat en liten jokk och fortsätter efter den lättgångna leden ca 500 m bör man rasta. Här öppnar sig vida och vackra utsikter, om det är bra väder. Horisonten runt! I öster, nere i skogslandet, ligger 7-mila Vojmsjön.
Nära i söder: Klitvallens sydtopp. I sydväst: Marsfjället 1589 m ö h. Västerut: Borkafjäll, Kittelfjäll, Grönfjälls pyramidliknande topp på 1375 m ö h, som är Vojmådalens högsta fjäll, Klippfjällets toppar, Skarjeke och Tjåkkola, bortom Klitvallens myrslätter ner mot den milsvida, flata fjälldalen. Norrut: Grapsan och närmast ligger Klitvallens nordtopp, 900 m ö h. I juli kan myrvidderna lysa vita av hjortronblom och i augusti gula av hjortron, när det är riktiga hjortronår. Men de är numera nästan
lika sällsynta som lämmelår. Då är också fågel- och djurlivet rikligt. Gamla lyor efter numera sällsynta fjällräven finns här. De stora rovdjuren finns, utom vargen.
För några år sedan berättade spår och märken i nysnön om ett drama: Lon hade rivit en ren. En kungsörn landade och ville vara med på kalaset. Hårtussar och fjädrar spridda runt om renkroppen tydde på slagsmål. Antagligen vann lon, men örnen syntes ha ork att springa iväg och lyfta. Klitvallen har ganska kalkfattig jordmån. Därför trivs inte fjällsippan m fl här. Men här blommar många andra mindre näringskräsna arter.
T ex "världens minsta buske": Krypljung som bildar tunna, röda mattor på kala och vindpinade sluttningar. Denna tåliga växt, tillsammansKlitvallsstugan med fjällgrönans små blomtuvor, är vårens första blommor på karga fjällheder. Fjällets "näktergal": Blåhaken och bl a ringtrasten sommarbor här i björk- och videsnåren nära kalfjället. Ljungpiparens ängsliga pip är nog välbekant för fjällvandrare. Men Lahol, det samiska namnet för fjällpiparen, är ovanligare

När man återvänder ner från fjället - efter lyckad tur, förhoppningsvis vandrar man i samma färdriktning som renarnas höstflyttning. Klitvallen är fjällens sista utlöpare mot öster och skogslandet i denna trakt. Renskiljning sker i rengärdet vid Matsdalsvägen. Numera går "renrajden" med lastbil ner till vinterbeteslandet. Ett mindre antal renar stannar hela vintern och utfordras här.

©2000 Dikanäs Bygdeförening